dd1

Några andra saker med flygplan jag hatar med.

Jag känner ingen som säger; Hurra! Jag ska åka till Thailand! Men det roligaste är ju såklart flygplansresan!

Det finns ingenting roligt med flygplansresor, om de inte har att man kan spela videospel och titta på film.

Det som finns alltid på flygplan är;

Ett gråtande barn.

En snygg kille som aldrig sitter bredvid dig.

En person som bara måste babbla om sina barn eller dyl.

Flygplansmat som inte räcker eller är oätbart.

Snygga flygvärdinnor, men inte värdar.

En pilot som envisas att prata på engelska, fastän det inte är hans förstaspråk och ingen förstår ett ord.

Grannen framför dig som tror att du inte har några knän, så att h*n kan fälla stolen bakåt.

En rökskylt som lyser framför dig för att rub it in your face att du verkligen inte får röka, men påminner dig om röksuget.

Så det bästa är att bara sova. Så man somnar till och ahh! När man vaknar så är man förhoppningsvis framme! Men så hör man, som en dålig inställd radio, en röst långt, långt borta. Ljudet höjs för varje gång, så öppnar man ögonen i smått liten chock, vad händer? Håller vi på att krascha? Flög en drake förbi precis? Har vi landat?

Av alla exempel ovan om vad som finns på ett plan (gråtande barn osv), så är den här den värsta.

"Miss... Miss, excuse me!"

Jag förstår till slut att det är flygvärdinnan som pratar med mig. Hon är sådär halvt lutad framåt, som att någon ska ta henne bakifrån, och hon ler ett typiskt flygvärdinne-leende.  Inövat. Man ser hur de egentligen hatar, deras ögon. Hon har även händerna i mitten av kjolen, och istället för att kolla ner på en, har hon huvudet i samma höjd som mitt. Som att jag var ett litet barn och hon ska fråga; "Vjill du ha ljiiite gjooodis?" Iaf.

Jag tittar på henne och rätar mig upp. "Yes?"

Sa jag några svordomar i sömnen och 3-barnsfamiljen Svensson bakom mig har klagat över det, för att deras barn får bara titta på 1an, 2an och 4an eftersom alla andra kanaler är feministiska, rasistiska och inte innehåller några gulliga människor som vill att barnen ska spela Hugo genom telefonen? Råkade jag sparka min granne framför mig med benen, så att han flög framåt och slog pannan i den andra grannens stolsrygg, som slog pannan i den andra grannens stolsrygg osv? Mumlade jag ordet "bomb", och nu har Herbert och Ylva bredvid mig börjat hyperventilera, och nu måste vi mellanlanda någonstans i öknen?

För alla de exemplen hade varit godtagbara, jag lovar.

Flygvärdinnan; "Heres your meal, Miss."

Så tar hon fram en bricka och räcker fram den. Hon står där tålamodigt och väntar att jag ska ta emot den. Jag stirrar på henne, min mun är halvöppen och jag kan inte få ut ett ord.

"Thank you", Säger jag till slut förvirrat och tar brickan. I samma ögonblick vill jag slänga den på henne. Ta bort fejk-smilet och att hon ska plötsligt skrika med sin häxröst och kanske till och med börja gråta för att jag förstörde hennes fula dräkt. Den heta (i hennes ögon, fast han är tjock och skallig) piloten ska komma ut för att "se vad som står på för i helsike", och nu har jag förstört alla eventuella chanser för henne att kunna haffa piloten, för att hon har skämt ut sig framför honom Men jag gör inte det. Jag lägger maten (den som är oätlig) framför mig och stirrar på den.

Vad var poängen med att väcka mig? Jag röker två cigaretter i timmen, men jag sätter inte alarm varje halvtimme för att vakna när jag går och sover... Så att jag kan vakna, ta en cigg och somna om för att sen vakna igen efter en halvtimme. Jag kissar kanske var tredje timme. Jag vaknar inte heller upp för det, förutom om jag blir extremt kissnödig, då kanske vaknar jag. Jag går för fan inte heller på toa när jag är på bio, även om magen har svullnat upp som en Afrika-ungens svältmage.

Jag vaknar inte upp i synnerhet för mat. Jag vet att jag inte kan somna om, jag vet att mer än halva flygresetiden är kvar, och på ett sätt vägrar jag äta maten. Rebellera lite, så att när flygvärdinnan kommer tillbaka och frågar varför jag inte åt, så att jag kan ge en ironisk kommentar som; "M, du vet jag var inte så hungrig din kärringhora, men jag är sååå glad att du väckte mig, för nu kan jag höra om hur kuuul Sven tycker det är att när han målade husväggen vit, så fastnade en bit av hans hårstrå kvar och det hände för mer än tio år sedan och hårstrået är kvar. Ja, tack så jävla mycket!"

Jag gnider handflatorna mot varandra och planerar exakt hur jag ska säga det, vilka ord jag ska väga tyngre. Tiden går, men jag är tålamodig. Till slut hör jag Vagnen. Horan kommer. Jag låtsas kolla i stolsryggen och ler för mig själv.

"Miss?" Hör jag en röst.

Jag ler ännu mer, tar upp brickan och vänder huvudet och öppnar munnen för att säga allt det där, men...  det är inte samma flygvärdinna. Nej, hon står längst fram i planet och skrattar jättehögt och falskt till något som säkert piloten sa i stil som; "Ja, jag har ju lite... höga tankar om mig själv vettu! Höhö!"

Hon kastar med håret och har ingen aning om hur mycket jag hatar henne just nu. Jag måste få ut min ilska, så jag vänder mig till grannen Herbert och klagar och klagar och klagar.

Herbert försöker till en början vara snäll och lyssna, men till slut suckar han, och medan jag fortsätter prata så tar han upp en tidning och läser den. Ögonbrynen trycks mot varandra och bildar en fet M, som i Måste du prata?

Jag lutar huvudet bakåt och ser rökskylten framför mig.

Omedelbart sluter jag ögonen och försöker somna om, och just som jag blundar, hör man Det. Japp. Barnskriket. Jag bara älskar flygplansresor!

If ure gonna wake me up 4 a meal, let it be a Happy Meal.

HAHA fan vad dålig jag var där!