dd1

När man var ung och... ung, så var det viktigaste I ens liv;

Vänner

Att man syntes

Och

Sömn.

Sömn. Det är fortfarande viktigt, men jag vaknar inte upp skrikande och slår sönder dörrar och sängar när någon väcker mig, som på den gamla goda tiden då man var en tonåring. Men än idag kan jag irriteras över det här.

Min kusin Ana och jag var i Bosnien hos våra far resp. morföräldar.

Huset de bor i ligger precis vid vägen, så att när man går ut med sin kopp kaffe, kan man vinka till granne Milosevic och önska honom en god morgon och Milosevic kommer blinka med ena ögat och allt detta syns grannar emellan för att vägen ligger så nära huset.

När man går in i huset, så ligger vardagsrummet rakt fram, och sovrummet direkt till vänster.

Så om Ana och jag inte väcktes av tuppen (en gång för längesedan stod vi alla kusinbarn och min syster uppe på vinden med ett gevär, min kusin skulle just skjuta Djävulen aka Tuppen, men så kom mormor och fuckade ur... Så mycket hatar vi bosniska tuppar, vi ungdomar i familjen), så väcktes vi alltid av någonting annat. Klockan 9 på morgonen. Även om vi gick och la oss 6 på morgonen.

Det är en sak att vakna 9 på morgonen i Las Vegas, där man har något att göra. Nu var vi uppe i bergen bland bönder, där dagen innefattar att man sitter på en pall hela dagen och gör absolut ingenting, det mest intressanta som kan hända under en dag är att grannens häst lyckas rymma i 1½ minut. Jag önskar att jag överdrev.

Nu tog mormor, morfar och min morbror över kacklet klockan 9 på morgonen. Så vi tar ett allvarligt snack med dem. Det är fint väder, gå ut och prata, säger vi till dem. Men sitt inte i vardagsrummet med ÖPPEN dörr och skrika till varandra som att vi var i krig och Hitler har just kommit över berget och ska bomba upp huset. Okej, säger dem.

Ana och jag går och festar, dricker huvudet av oss, kommer hem 4-5 på morgonen och somnar.

Klockan 09.00 på morgonen hör man Det. Ljudet. Dörren är öppen. Folk skriker till varandra som att de stod på varsin ände av en stängsel, där de trycker sina händer mot varandra. Barnet gråter till sin mor, men blir traumatiserad och pratar inte på 10 år pga detta, modern som säger; "MIN ÄLSKLING! I WILL COME BACK FOR YOU! I SWEAR! DO YOU HEAR ME? I...WILL...COME...BACK...FOR...YOU!"

Hon fortsätter skrika liknande saker, medans soldaterna drar bort henne därifrån.

Barnet hittar såklart mamman 20 år senare, hon är blind och döv och stum, men förstår ändå att det är DET barnet. De gråter och kramas och 10 minuter senare dör hon, men det var en fin avslutning i alla fall.

Jag är chockerad. Är de här människorna döva? Lyckades Hitler komma ner till huset och slänga en granat på oss alla, men vi överlevde och alla förlorade 70% av hörseln, förutom Ana och jag som faktiskt hör de SKRIKA. Gjorde Hitler det? Innan jag hinner säga något till Ana, så känner jag Jordbävningen. Hon ställer sig upp i sängen, hon har bara en kort T-shirt och trosor på sig.

Hon kastar sig ner på golvet, formligen sparkar upp dörren och jag hör henne skrika så högt att jag själv blev nästan lite döv.

3 sekunder senare är hon röd i ansiktet och ligger bredvid mig.

Hon ser inte så sur ut längre.

"Vad är det?" Frågar jag.

"Herre...Gud...Vad...Pinsamt. Diana. Vi har typ 10 gäster därinne och alla såg mig halvnaken."

Jag skrattar och skrattar, men nu är det iaf tyst så vi båda somnar om och vaknar....Ahh! Klockan är tre på eftermiddagen.

Ana tycker till slut att det inte var pinsamt, utan att det var skönt att få ut sina känslor och att kärringarna och gubbarna där i vardagsrummet fick känna av den moderna versionen av att "smaka på käppen".

Ana och jag går och festar, dricker huvudet av oss, kommer hem 4-5 på morgonen och somnar.

Klockan 09.00 på morgonen hör man Det. Ljudet.

Men det är inte som morgonen som var igår. Utan det är närmare.

Mormor står vid dörren och skriker för full hals. Tydligen till någon som går på vägen.

"MILUUUUUTIIINEEEE!" Skriker hon.

"MIIILUUUTINEEEE!!!" Upprepar hon. Samtidigt, en meter från henne, ligger två tonåringar i sängen och undrar följande;

Har mormor brutit benet så att hon måste med omedelbar verkan till sjukhuset, och eftersom Milutin har bil kan han skjutsa henne dit?

Har bondgården blivit en animal farm, vilket betyder att djuren har tagit över, grisarna är på topp, de har flyttat in i vardagsrummet och istället för att som vi äta gris, äter de människor, och Milutin måste ringa polisen, armén och FBI?

Råkade morfar, för 50 år sedan, bygga huset på en indiansk gravplats, vilket involverar att indianska andar nu har tagit över huset, gjort det till en Saw 5 - Special Edition with Indians, så att Milutin måste vara hjälten i denna episod och rädda oss alla?

Var det så, mormor? Var det så?

"MIILUUUUTIIINEEEEE!!! HUR MÅR DIN KO, MIILUUUTINEEEEE!!!"

Chocken i kroppen är kvar än idag. Hon väckte 2 tonåringar (märk väl; TONÅRINGAR) klockan 9 på morgonen för att fråga om en ful jävla kossa som vi ändå ska äta upp dagen därpå.

Bredvid oss finns det ett berg av limpor med cigaretter. Ana kastar de mot dörren så snabbt att ögat inte hinner med.

Så springer mormor (hon är så böjd att hennes haka nästan vidrör golvet) snabbare än en kenyan på OS därifrån.

När vi vaknade behövdes det inga ord för att markera hur allvarlig den här situationen var.

Jag tror att de fortfarande har fester klockan 9 på morgonen där, efter att vi åkte.

PS: Neither cows nor cocks were hurt during the trip.