dd1

Vaknade precis från min nap. Mest en anledning för att inte plugga. Iaf, det påminner mig om en sak.
En gång när jag gick i gymnasiet, så var det en vanlig måndag eller en tisdag. Så går jag hem, gick och la mig, vaknade och allt var i sin ordning.
Jag går till skolan, har en rast och går ut och röker. Ingen var ute och rökte (vilket var konstigt, 50% av alla människor jag lärde känna var genom rökningen, och att ingen stod ute var väldigt konstigt).


Iaf, jag ställer mig en bit från dörren och blossar där och allt är lugn och ro. Fåglarna kvittrar, bilar åker förbi och solen lyser... Dörren öppnas, automatiskt dras mina ögon dit och jag tänker "Snälla, säg att det är någon jag känner". Och BA-BANG!


Ut kommer en kille jag faktiskt känner, men det var något nytt med honom den här dagen. Mitt hjärta började slå i 180, jag rodnade till, och jag fick en impuls att springa fram och kyssa honom.
Han närmar sig i slow-motion, som i High-school filmer där råttflickan står vid skåpen och tittar på när "skolans coolaste kille" går förbi. Han nickar med huvudet åt folk höger och vänster, och kanske, kanske slänger han en liten blick mot dig, och din dag är förgylld. Men verkligheten överträffar filmen, för den här killen kommer mot mig.


Han ska stå där och blossa i 3-4 minuter och under denna korta, men underbara tid ska jag stå vid hans sida och dregla vid honom. Fjärilarna i magen växte sig till en fet pterosaurie, och medan han stod där så klarade jag inte av det mer, slängde min cigg, skyllde på att lektionen började och tog skydd in i skolans murväggar.


Hela dagen är jag förvirrad, vad fan var det där? Det har hänt mig liknande saker, men då har det varit bokstavligen talat kärlek vid första (eller andra) ögonkastet. Det här var snarare 568de ögonkastet. Jag svettas, och undrar om jag mår bra. Men det pirrar i magen varje gång jag tänker på honom. Jag har aldrig känt det minsta för den här killen, förutom som en sann kompisanda. Känslorna var så starka, nästan lika starka som den gången jag var riktigt, riktigt kär i en kille i skolan. Sådär kär... HERREGUD.


Jag får en flashback. Jag drömde en dröm att den här killen och jag var tillsammans på måndags eller tisdagskvällen. Det var en riktig sån där den Jack-Kate och Allie-Noah förhållande. Folk ville separera oss, men vår starka kärlek höll fast oss. Inte tills den gången visste jag att drömmar kunde påverka en så mycket. Resten av den veckan gick jag inte runt och tänkte på honom, men så fort jag såg honom började min kropp darra, göra konstiga movements osv. När helgen kom tänkte inte jag på honom en enda gång, och på måndagen efter helgen så såg jag honom och där stod vi och blossade en vanlig måndag och snackade skit.


"Lektionen börjar", säger han utan någon speciell ton.
"Tjarrå", säger jag uttråkat. Han lufsar in mot skolan.
Han är ganska söt. Har en söt rumpa. Det känns på sätt och vis sorgligt att det är slut mellan oss.
Jag undrar vad som hände med vår kärlekshistoria.
Men så kommer min riktiga kärlek ut, och fast jag vet att min lektion börjar om 1 minut så står jag kvar. Med dröm-killkompisen så sprang jag iväg så fort jag såg honom. Det var värt att gå till lektionen för att slippa se honom, för känslorna var för överväldiga. Men han var inte den här killen, den sanna drömkillen, han som jag också mår dåligt kärleksmässigt, men han som gör det värt att stanna kvar för att se på honom, men inte att gå på lektionen.