dd1

Jag är mer en hundmänniska än en kattmänniska. Men jag kommer aldrig glömma dagen då min syster fick sin katt. Det var en svart/vit liten kattunge och av alla kattungar jag har sett IRL och på bild, så tog verkligen den här rekordet i söthet. Men utsidan lurar ofta ögat.

C:a en vecka efter att vi hade kattungen (som alltid sov hos syrran), så sov syrran borta en gång. Jag ska gå och lägga mig, och där sitter Don Juan (eller Donis som vi kallade honom) utanför min dörr och ser ut som att någon just hade lämnat honom i "in the dumpster" för att bli av med honom.

Självklart kan man inte säga nej till en sådan min (som minen med katten i Shrek 2 & 3), så jag tar in honom och ska låta honom sova med mig, även om det innebär att jag kommer att hosta upp katthårsbollar dagen efter.

Jag lägger honom på sängen och vänder mig för att byta om. Efter fem sekunder vänder jag mig tillbaka, och vad gör han? Han hukar sig och kissar. Samtidigt tittar han på mig.

Jag vet hur katters blickar är när de kissar. Det är tomma blickar, som att de tänker på en händelse, så kommer en irriterande hand och viftar framför en för att väcka en ur de (underbara) dagdrömmarna.

Men hans blick var inte tom. All söthet var borta. I de gula ögonen kunde jag se någonting rött glimma. Och jag visste också att den här katten visste alldeles väl hur man använder en kattlåda. Han hade gjort det för att reta upp mig. Fastän jag gav honom mat och vatten varenda dag.

Han tittade på mig som att jag hade burat in honom i 20 år, slagit och misshandlat honom varenda dag, gift mig med hans fru (som var gravid med hans unge) och uppfött ungen i tron att jag är den riktiga fadern. Till slut hade han lyckats rymma från det hemska fängelset, byggt upp sin styrka och nu stod framför mig med hämnden.

Jag är ingen djurplågare, men istället för att fint och snällt ta upp honom, grabbade jag tag honom i skinnet och slängde ut honom. Sen påbörjades en 20-minuters tvättning, ombyte av lakan osv osv osv.

Bara för den där irriterande blicken (plus försening med 20 min att sova), så ignorerade jag honom i 3 hela månader... Tills en dag min syster skulle sova över hos någon kompis igen.

Där står han framför min dörr med oskyldiga ögon och ser bara söt ut.

Okej, säger jag, jag förlåter dig. Jag lägger honom på sängen och vänder mig om för att... Vänta! På mindre än en sekund hade jag hunnit vända mig, och sen vända mig tillbaka så att jag hade ansiktet mot sängen. HAN HADE REDAN GJORT SIG REDO FÖR ATT KISSA!

Jag rusar fram mot honom och tar upp honom under hans framtassar. Hans rygg är vänt mot mig. Jag kan verkligen inte tro att jäveln hade försökt kissa i min säng igen.

"HAHA!" Skrattar jag. "Det ville du va, din lilla lilla..." Jag hinner inte avsluta. För vad gör han? Han kissar rakt ut framför sig.

Jag hann vara chockad i en halv miljonssekund innan jag började rusa ut ur rummet med katten framför mig. Turligen nog var hans kattlåda 2 meter från mitt rum...

Men... Men... Jag kan säga att det hade varit bättre om han hade kissat i sängen. För nu fick jag skrubba nerkissad golv på 2 meter.

Det tog mig ett halvt år för att förlåta honom.

Så kom dagen D.

Jag kom hem från skolan, ingen var hemma och hela huset var nedsläckt. Jag går igenom hallen, men orkar inte tända. Så ser jag en mörk fläck på golvet. Vad är det här? Undrar jag och sparkar på det. Explosionen. Big Bang... Av kattdiarré. Det kommer på strumpan, mer på golvet och på väggarna.

För att förklara stanken så ska jag toppa de värsta stankerna.

Topplistan:

1. En död kattunge som steks ute i solen i 38+ grader i 3 dagar.
2.  En nykokad lik (jag är ingen psykopat som kokar lik, utan det är i skolan jag fick känna på denna... lukt).
3. Kattdiarré.

Stanken med kattungen, jag svär vid allt jag trodde jag skulle dö för att jag vred mig på golvet hemma i 30 minuter och jag har aldrig mått så fyskiskt dåligt som då.

Stanken med liket innebar att jag gjorde kräkreflexer framför hela klassen inklusive läraren som ville att jag omedelbart skulle gå ut för att jag var grönare i ansiktet än en neongrön Las-Vegas skylt.

Och där på tredje plats; Kattdiarré. Jag måste faktiskt gratulera mig själv att jag lyckades torka upp allt trots att jag dök huvudet i toalettstolen minst en gång i minuten.

Donis gick alltid på kattoa eller gjorde sina behov utomhus. Men just de här 3 gångerna inträffade med att jag var i närheten, som att han planerade det (vilket han gjorde).

Men iaf. Det var en katt med mycket mer positiva drag än negativa. En katt som säkert gjorde många kattbrudar glada (och gravida), en katt som blev lärare åt min katt fastän han hatade honom, den enda katten som min pappa gillade, katten som följde en vart man än gick, katten som hela grannskapet älskade och allt som oftast såg vi honom i andra villors/lägenheters fönster. Katten med stort K.

Han är MYCKET saknad av oss, till och med av Paris (hunden) som fortfarande reagerar vid namnet Donis (han snurrar runt och viftar med svansen och tittar åt alla håll, väntades på att se en lurvig svart/vit katt).

REST IN PEACE

Maj 2003

Don Juan aka Donis

27 Februari 2007