dd1

Förhoppningsvis så har jag kvar bloggen om några år då jag och Vuki har avslutat skolan. Så ska jag skriva ut den här sidan, och jag tror att vi kommer att örfila varandra för att vi är sååå inte... Läkartypen. Nu iaf.

Förra veckan så såg vi en affisch; Ge Blod och du får 2 (eller 3? jag är fort. bakis) + från lektionerna... När du är inte där.

Wooohooo! Säger vi.
Vi säger inte; Ja, eftersom vi studerar till läkare så är det vår plikt att börja rädda liv nu.

Så kommer tisdagen och vi ska ge blod.

Hm? Borde vi egentligen ge blod, undrar vi. Vi ska ju ut ikväll. Jaja, vi frågar de som jobbar där!

Så jag frågar honom, och han säger men sjääälvklart får ni dricka. Vad dricker du?

- Whisky.

- Okeeej, men drick inte upp hela flaskan bara!

- Nej nej e du galen.

Vi ger blod, har ont i armen och går hem. Kvällen kommer och vi dricker.

Att dricka whisky vs jäger 2-3 ggr i veckan gör att man blir lite immun mot det. Så man måste dricka mer.

Efter 2 glas så säger jag; Oh min arm gör inte ont längre!

Jag börjar sluddra och Vuki tkr det är konstigt.

- Är du redan full? undrar hon.

- Tydligen, säger jag.

Vuki och jag skålar för vadsomhelst, och snart är hon ikapp mig.

Vad som hände under kvällen... Well, det är en oskriven, ominnandes historia. Men under de 8 månader jag o Vuki har umgåtts intensivt (läs; druckit) så har vi aldrig båda samtidigt varit såhär fulla.

Klockan är 00.40 o ja e fort. full.

Tråkig inlägg men jeeebiga. Jag måste för framtiden. Dessutom kommer jag nog tom glömma hela den här bakisdagen imorgon.

450 ml blod ur kroppen och lite whisky in. Big...Big mistake.