dd1

Den här berättelsen utspelades i sommaren 2008.
Det var varmt. Inte sådär varmt "hurraaa nu går vi och sätter på solglasögonen, äter glass och cyklar".
Utan varmt som i låt en ny istid komma, för då blir det iaf 10 grader.

Den här dagen, en "vacker" augustidag, var det runt 37 grader.

Så, jag, Mimi och Michelle hade varit ute och festat. Och festat. Och festat. Och festat.
Ja, vi hade festat så mycket att vi inte ens kunde använda våra kläder längre, alltså inte så att vi hade använt ett plagg en gång, utan flera gånger.
Så vi ska leka smarta och leta efter peruker! Varför? Jo för det första för att det är roligt, och för det andra kan vi låtsas vara några andra (hrrm hrrm som om vi inte redan gjorde det).

Diana, jag alltså, får en "smart" idé. Vi går först vägen från stan, sedan tillbaka, eftersom den vägen är full med kinesiska affärer (som har allt, bokstavligen talat alltså). Eftersom jag var så säker på att kinesiska affärer har det, så gjorde vi det.

Självklart, eftersom det finns något som heter Murphys Law, så hade inte kineserna peruker. Så vi går tillbaka.
Om vi var Hans o Greta, skulle vi ha kunnat följa våra svettdroppar tillbaka. Bokstavligen talat.

Nåja, på vägen tillbaka äter vi, dricker osv. Så går vi till Underjorden. Huurraaay! Här finns det klädaffärer! Och vad har klädaffärer? De har skyltdockor. Vad har skyltdockor? Peruker. Är de till salu? Sjääääälvklart inte.
Så vi går upp till köpcentrumet Kalca. Där vi var BOMBSÄKRA på att ha sett en perukaffär när vi var där för någon vecka sedan.

En sak, som jag förundras än idag, är vilken idiot det är som äger Kalca. Jag lovar er, det var 45 grader därinne, och jag frågade ett affärsbiträde vad fan de höll på med, men hon "lovade och svor" att det var air-condition och att det var kallare inne i Kalca än vad det var ute. Alltså okej, du är från helvetet och det kanske är kallt för dig, men här badade vi i svett.

Vi går runt, runt det labyrintiska Kalca. Och... jag lovar, jag tror jag hörde musik i bakgrunden. Solen trängde sig in (vilket den redan gjorde, men den sken ännu mer)... Fåglarna kvittrade och där... där var den!

Det vi hade letat i 4 timmar och 30 minuter. En perukaffär.

Halleluja-moment kallas det för.

Vi går in, det är svalt, allt är perfekt... ALLTSÅ PERFEKT SÅ FINA PERUKER...



...Som kostade 500 kr. Och det kostade även att pröva dem. Och vi fick inte ens ta upp dem av affärbiträdet.

Så... vad har vi lärt oss av den här historien?

1. Köp alltid tillräckligt med kläder. ALLTID.
2. Gå inte ut om det är 37+ ute.
3. Om du ändå ska ut, så ta inte en omväg.
4. Om du är ute, går runt i 4 timmar, 30 minuter i flera affärer och ser pistoler, köp en, gå till Kalca, hitta perukaffären, skjut affärsbiträdet och ta några peruker just for the fun of it.